Hjälp, det har gått två månader sedan mitt senaste inlägg... som sagt så gick luften ur lite när den sista kattungen flyttade. Men man får ju inte glömma bort att vi har kvar två katter, som ju faktiskt och helt objektivt är världens finaste ;)
Ariel verkade inte alls särskilt bekymrad över att hennes ungar flyttade hemifrån, jag kan inte påstå att hon gick och letade efter dem. Möjligen har hon varit lite mera tillgiven mot oss under en period och sökt vår närhet.
Däremot har jag varit lite bekymrad för Anas skull. Hennes humör har ju varierat rätt kraftigt under den tiden som kattungarna var hos oss, och efterhand tror jag att hon har varit väldigt stressad helt enkelt. I början av oktober hade hon gått ner nästan ett halvt kilo, men veterinären hittade inget fel på henne. Men nu, tack vare att allt är "som vanligt" igen här hemma, samt lite extra näringsrik foder, är hon nästan uppe i normalvikt igen.
Över lag tycker jag att både Ana och Ariel har blivit extra mysiga på sistone, både med varandra och med oss. De kommer t ex gärna och ligger i knät, vilket inte alls var så vanligt förut. Och i slutet av november, när husse och matte åkte på en välförtjänt semesterresa, tillbringade de en vecka hos våra snälla kattvakter.
 |
| "Vad ska snö vara bra för egentligen? Man blir ju bara blöt om tassarna!" tycker Ariel |
Själv har jag under hösten förkovrat mig i ämnet katter på en mer teoretisk nivå. I oktober besökte jag Sveraks uppfödarseminarium i Södertälje, en hel helg som var fullmatad med intressanta föreläsningar. Sedan gick jag PawPeds G1-kurs på nätet, som avslutades nu i helgen, och även denna var väldigt rolig och lärorik.
Hur fortsättningen blir på min uppfödning känns som ett stort frågetecken just nu, men det får tiden utvisa...
Till slut en lite äldre bild på mig och Ophelia, strax innan hon flyttade:
