Ett staket är väl inget hinder...

Jag trodde i min oändliga enfald att jag nog skulle kunna ha kattungarna i inhägnaden ett tag till. Men döm om min förvåning när jag hittade Miranda på en pall strax utanför staketet imorse! Jag lyfte tillbaks henne i hagen, men det tog inte många sekunder innan hon hade klättrat ut igen.
Det var bara att inse att staketet inte utgör något hinder längre. Vi tog bort det, och gjorde istället en avspärrning genom att ställa dörrbladet tvärs framför dörröppningen. Nu har kattungarna tillgång till hela rummet på ca 10 kvm, och de skrotar runt därinne som om de aldrig hade gjort något annat :)

Bloggen kommer lite i andra hand just nu, av den anledningen att kattungarna kräver mycket mer uppmärksamhet nu än bara för en vecka sedan...

Sedan i förrgår äter alla tre ordentligt. Det blir 4-5 mål mat om dagen, med kokt torsk, blötfoder samt lite gräddfil. Ariel tar gladeligen hand om alla rester. Mellan måltiderna diar de fortfarande en del, men det märks tydligt att Ariel blir allt mer obenägen att låta dem dricka. De ökar i vikt precis som de ska, Miranda och Titania väger nu 700 g och Ophelia har börjat komma ikapp sedan hon började med fast föda, hon väger nu 670 g.

Det är intensiva lekperioder, nu har de börjat utveckla sina "attack-metoder", roligast att se är när de studsar rakt upp med alla fyra tassar i luften, för att hoppa på en leksaksmus, pappersboll eller ett syskon :) De börjar kunna stå på bakbenen och slå med framtassarna samtidigt.

Senaste veckan har vi haft en hel del besök av nyfikna kompisar och släktingar. Ett jättebra tillfälle för småttingarna att få träffa nya människor och visa upp hur goa och snälla de är. Sedan när besökarna har gått blir det vilt och busigt igen ;) Mest glädje har nog kattungarna lyckats sprida hos sina yngsta besökare, Matilda (1) och Blenda (1,5).